Dagens Outfit – LaVey-skägg och Satyricon

Postat: juni 5, 2011 av doomionista i Dagens Outfit, LaVey-skägg, Skägg
Etiketter:,

Semestertider är här i det Doomfrostska hushållet och kapten tycker det är dags att anlägga ett luftigare och somrigare skägg än det stonerburr som uppstått ur försöken att vara businesskäggig. Om man är för snål för en trimmer är det bättre med ett skägg som lätt låter sig klippas med sax.

Jag har kommit för att kompilera din Linuxkernel, eventuellt bara titta på din lavalampa och drabbas av mumsisarna.

En sann satanist är alltid välvårdad och klädd i siden. "Hail Satin!"

Dags att återta en gammal favorit. Man kanske skulle tro att det är skepparkransen, ett skägg som faktiskt prydde min haka och mina kinder när jag var 19 och inte kunde få till en vettig mustasch. Men nej, det skägg som kapten Doomfrost burit mest under sina tjugotvå år som skäggtomte är de facto ”Syltburken”, ”Siewerten” eller för att ge den ett namn som inte är fullt så pinsamt, LaVey-skägget.

 Döpt efter sin främste bärare, ärkesatanisten Anton Szandor LaVey, är det ett skägg med ondskefulla anor. Mephistopheles började med getskägg och mustasch redan på skillingtryckens tid och skägget följde med de diaboliska genom Ming den Hänsynslöse till Anton LaVey.
 
Det är ett utmärkt sommarskägg då de rakade kinderna blir svala och sköna, dessutom är det ganska low maintenance. Det går an att få lite skäggstubb på sidorna så länge man rakar sig åtminstone en gång i veckan och eftersom skägget är ganska litet till volymen och smidigt placerat mitt i ansiktet är det lätt att hålla efter manuellt med en sax. Den stora svårigheten är att få till bra symmetri.
Som Anton demonstrerar på bilden ovan är det dessutom ett bra skägg för alla hårtyper. Avsaknaden av polisonger och annan kindbehåring gör att man inte behöver fundera på hur man fixar en gradvis övertoning till ett kortare eller frånvarande hår.

Som synes är inte symmetri kaptenens bästa gren. Man tycker att något borde blivit rätt efter tjugo år, men det får ske gradvis, efter ett par trimmningar är skägget på plats.

Merch idag är norsk black metal. Just denna Satyricon-tisha är en av två som inhandlades på Age of Nero-turnen. Jag tycker om trycket med sitt romerska mynt och satyricons logga är ändå ganska elegant, även om den känns lite spexig med tveudden.

Ryggtryck saknas, vilket jag tycker är ovanligt kasst när man ändå snackar turnémerch och dessutom är XL-formen rätt så kort vilket leder till oönskade magglipor om man sträcker sig efter saker på höga hyllor. Aldrig helt rätt.

Trycket på loggan har börjat släppa, efter bara två år och dessutom är t-shirten i sig av en rätt låg och tunn kvalitet. All in all, inte min bästa tisha. Vad är det som får band att släppa sån här junk? Jag förväntar mig det av den där svartnasaren som sitter på en filt utanför globen och kränger Iron Maiden-tishor designade av någon som aldrig ens sett en femårings tolkning av Eddie, men när bandet tar tvåhundratjugo bagis för den blir jag lite putt. Uppenbarligen inte mer putt dock än att jag köpte två Satyriconplattor, men sen laddade jag hem hela deras diskografi som straff.

Jag gjorde en uträkning på att det kostade dem ungefär femtio norska kronor medan min konserbiljett och mitt merch drog in ungefär det sjudubbla i ren vinst, så det var ett rätt lamt straff.

Annonser
kommentarer
  1. Wheedlebur Herpetologist III skriver:

    Den som vadrar i skägget skall se ett stort ljus. Tänk på skyddsavståndet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s