#SwedishMetalConfessions

Postat: oktober 11, 2011 av doomionista i SwedishMetalConfessions
Etiketter:

Getvargen made me do it.

Jag blev lite inspirerad av deras poster och lade upp en egen bekännelse i kommentarstråden, men tänkte utnyttja det faktum att jag också har en blogg till att skriva lite mer.

Jag har lite svårt att avgöra exakt när jag första gången upplevde svartmetall. Jag menar räknar man från det att man via kvällspressen blev uppmärksammad på att vårt broderfolk huserade satanister eller när man först hörde musikstilen i fråga.
Jag hade främst ett akademiskt intresse för svartmetallen i det tidiga 90-talet. Ockultism och satanism har alltid intresserat mig som varandes alternativa livsåskådningar den breda massan sällan känner till. (Ni får tänka på att det här var på 90-talet då jag faktiskt fortfarande var hjälpligt unik i att vara odöp och okonfirmerad).

Den norska myllan var ju en fantastisk grogrund för den mest prunkande satanism, där varje satanist i sig var sin egen kult. Läste man intervjuer var det svårt att känna att de hade något som helst på fötterna i sin filosofi. Jag minns till exempel när Greven övergav satan och sade ”Min symbol är øyet, øyet står för terror!” eller något liknande fånigt. Grevens sak har liksom aldrig hjälpts av de många Tolkienkopplingarna, jag menar… jag gillar Tolkien as much as the next guy men jag känner mig ungefär lika hotad av Sauron som av Voldemort.

Kyrkbrännandet till trots kändes den norska satanismen mest som en kuriositet, och jag har alltid varit svag för kuriositeter.
Det var också uppmuntrande att hårdrock fick lite mediauppmärksamhet, av vilken sort de än vara månde. Euronymus-mordet bara adderade ett lager av spänning.

I ungefär samma veva hade jag börjat bli dödsmetallare. Jag var aningen sen in i gemet, förmodligen ett tecken på min priviligerade uppväxt som innerstadskid i Luleå där Iron Maiden, Anthrax och Metallica fortfarande regerade och om man insåg Carcass storhet så var man ansedd som en smula udda. Dödsmetall och svartmetall var för förorterna. Det var killar som han som hade jeansjacka med kätting och texten ”DÖD” skriven med filtpenna. Eller Luleås äkta pionjärer, Bröderna Thörnkvist från Gilgamosh/Decortication (numera i satansboggiebandet Helltrain).

Nåja, när jag lärde känna en lilte mindre homogen grupp människor började också den riktigt extrema musiken leta sig in i mitt liv. Först med lätthanterliga grejer som Tiamat, Cemetary och Dark Tranquilitys första platta och sen allt tyngre alster.

Jag hade en tendens dock till att avfärda svartmetallen som lite för oproducerad, ”Grieghallspunk” som jag kallar det. Även om jag idag har en större förståelse för rötterna så kom jag inte att verkligen uppskatta svartmetall förrän den tredje vågen kom. Vilket ju givetvis för nackdelen med sig att jag tenderar att gilla konventionellt otrve saker som Dodheimsgard, Code och dylikt.

Det kanske är en svaghet i min karaktär, jag är för fast i ett Dreamtheater/Toto-slickt sätt att tänka på musik eller nåt. Kanske är allt jag verkligen önskar att Transilvanian Hunger eller Deathcrush hade en rejäl stråkmatta?
Eller så är det basen jag saknar. Jag är basist trots allt. Mullrar det inte i ben och märg så tycker jag det känns lite mesigt.
In the Nightside Eclipse må ha trvea egenskaper men det är fanemig den skiva på den här sidan Metallicas ”And Justice for All…” som har obefintligast bas.

 

Annonser
kommentarer
  1. Getvarg s skriver:

    Vi fortsätter bekännelserna, nu med mitt ickeförhållande till Entombed!

    • doomionista skriver:

      Inte helt olikt mitt förhållande till Entombed. Det dröjde faktiskt flera år innan jag gillade några Sunlight-band. Det var något med soundet och produktionen som inte funkade för mig. Men jag föll för Morning Star, även om jag måste säga att Dismember är min favorit bland stockholmsbanden. Jag funderar på att skriva något om mitt inköp av Sleeps Holy Mountain som nästa confession.

  2. Getvarg s skriver:

    och en kommentar föll bort, vi är också ödmjukt skitstolta över att vi kunde inspirera till den här texten! Mycket bra skrivet och intressant!

  3. Olle Lindkvist skriver:

    Tack för Helltrain, hade missat!

  4. Getvarg E skriver:

    Men stråkmatta på Transilvanian Hunger? Nu blommar fläsket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s