That’s when I became a satanist

Postat: november 25, 2011 av doomionista i Konserter
Etiketter:, , ,

Rookie-Pär och jag har länge delat ett gemensamt trauma, dryftat över många kaffe vid bryggarmaskinen. Ingen av oss hade sett Entombed live. Vilket är ganska uppseendeväckande illa faktiskt, särskilt för en gammal grävling som jag. Jag får försvara mig med att jag kanske har sett dem, på Kompaniet i Göteborg, men jag i så fall var i samma stadie som Walle och Masse när de ”såg” Entombed… (Fritt ur minnet) ”Vi var så fulla att vi stod vid baren och undrade vad det var för jävla oväsen, och då hade vi ändå gått dit för att se Entombed.”

Så, när ryktet började gå om Close-Up made us do it-spelningen på Göta Källare så var vi bägge taggade. Jag backade dock på grund av att jag inte tyckte mig ha råd med en till konsert i november efter att ha bränt ohemula mängder pengar på öl och t-shirts på Strand när Kvelertakpaketet rullade in. Räddningen kom då Rookie-Pärs kompis plötsligt nedkom med magsjuka och helt sonika tvingades skänka bort sin biljett till en dumsnål metalbroder. Jag får väl plikta det på någ0t sätt framöver, men stor tacksamhet kändes när jag plötsligt hade andra planer än att ligga på sofflocket och titta på Masterchef USA för torsdagskvällen.

Vi mötte upp på Medborgarplatsen och tog oss ner i Göta Källare lagom till att förbandet Walking With Strangers hade dragit igång. Trollhättegossarna spelar någon sorts inte helt inkompetent Core, med inslag av Crabcore och låter rätt så bra på skiva. (Om man tolererar den sortens musik) men höll verkligen inte live. Problemet med högtekniskt rens är att det är lätt att lira in i studion, men om man är nervös och kanske lite full så blir det inte fullt lika njutbart, särskilt inte på ett förbands-PA.

Efter att WWS hade lirat klart såg vi plötsligt två individer som stod och vinkade åt oss. Det visade sig vara två doomfrämjare, som får gå under kodnamnen Dödsjonas och Punktomas fram till dess att de väljer egna call signs. Som bägge var där och var taggade som fan. Eftersom de stod både längre fram och närmre baren mulade vi oss dit och började diskutera musik.

Plötsligt drog The Haunted igång.

Vill ni ha bättre bilder? Det vill jag också men Apple vägrar skeppa min nya telefon med bättre kamera.

Med besked! Jag har inte lyssnat på dem sen typ One Kill Wonder och inte sett dem live sen Marco Aros dagar så i kombination med hur mycket In Flames och Nu-Metal jag tyckte nya plattan lät hade jag inte direkt några förväntningar. Men jävlar i min lilla hage vad Dolving och hans Disciplar bjöd på förstaklassigt rens. Mest imponerad var jag nog dock, min vana trogen, av Dolvings helt brutalt respektinjagande skägg. Det var ett riktigt fullödigt stonerskägg av den sort man sällan ser på scen nuförtiden. Gott och väl en och en halv decimeter långt och tjockt och fylligt. En sångare med ett sådant skägg får en helt annan pondus än någon liten tanig pojkspoling med pluggar i örsnibbarna och visst märktes det att The Haunted var rutinerade långt bortom vad Walking With Strangers klarade av att erbjuda.

Rookie-Pär, som hade varit ganska skeptiskt till The Haunted blev nära nog frälst av konserten och även jag, Dödsjonas och Punktomas var exalterade. Det här var energi, spelglädje och brutalröj. Jag kan misstänka att Doomfrämjandets stadigvarande ärkemisantrop och nihlistideolog Geten skulle funnit Dolvings prat om glädje, kärlek och respekt lite väl livsbejakande, men överlag var det här en tokigt bra konsert. Stämningen var på topp, trots att jag tycktes ha ställt mig i någon sorts Autostrada där fan och hans moster skulle klämma sig fram, alltid genom att peta på mig, gnida sig mot mig och allmänt knuffa mig in i bordsskivan jag stod bredvid. Något som helt klart tar en ur magin på en konsert. Nästa gång ni försöker klämma er förbi en 1.86 vild hårdrockare med stort skägg, gör det genom att peta på killen bredvid mig… för jag kommer ta er i nackskinnet och vaska ert blod som en magnumflaska Bollinger på Stockholmsveckan. Okej?

Jag gillar inte när okända människor rör vid mig. Jag kan tolerera det på en konsert, men jag gillar det verkligen inte.

Nåväl, när man stod där med öl i hand och undrade hur kvällen någonsin skulle kunna bli bättre, då dundrade Entombed igång.

Jag har inget jättelångt förhållande till Entombed, jag var alltid mer en anhängare av Göteborgsskolan och gillade inte alls Sunlight-soundet. Jag skyller detta i del på Hollwoman-EP:n (mitt första seriösa möte med Entombed) som jag vill minnas att jag upplevde som kopiöst pappig i soundet. Hade jag bara väntat till Wolverine Blues så hade jag fått ett fylligare ljud och kanske blivit mer av en Entombed-älskare. Nu dröjde jag ända fram till 2001 och Morning Star.

Nåväl, oavsett förhållande till Entombed så är det en sak man måste erkänna. L G Petrov har Sverige (om kanske inte världens) mest auktoritativa dödsmetallröst. Han må se ut som en bättre bedagad raggare jämfört med Dolving, men helvete vad man blir manglad av hans pipa. Den malde sönder ben och märg, öronpropparna var som om de inte hade funnits och Petrov röjde på så in i helvete. Även låtar som i vanliga fall är bland de mindre råa i Entombeds katalog blev till helveteshymner i sångarens strupe. Det var knappt att jag kände igen Damn Deal Done som lät som någon körde en cementkross igenom en något större cementkross.

Vid det här laget var vi alla fyra hjälplöst förlorade, Entombed (som enligt kännare ofta kan kännas lite trötta och bakis) var helt fantastiskt taggade. Årsgamle basisten Victor Brandt (Totalt Jävla Mörker, Ex Satyricon) var en sjujävla topprekrytering. Han står mitt på scenen och domderar, uppmanar publiken att klappa händer och visa hornen, och när han spelar ser han ut som han avser att mörda någon med varje ton han tar.

Det var i sanning en mörk och brutal mässa, inte på det där teatrala Watain-sättet utan bara en uppvisning i djävulens musik när den är som allra allra bäst.

Jag gillade Entombed så där lite vagt innan, som man nästan måste när ett band är såna dödsmetallens ursprungliga grovjobbare. Men igår såg jag mörkret, Pastor Petrov avfrälste mig och ledde mig till ett liv av synd.

(Inte för att jag kan minnas att de spelade just den låten, men för att om de inte gjorde det borde de och för att… well… (pekar på titelraden)

Här är en gammal klassiker de faktiskt spelade också.

Annonser
kommentarer
  1. Olle Lindkvist skriver:

    ”Det där teatrala Watain-sättet”. Det vet väl inte inte du nåt om? Börja lyssna på Entombed på 2000-talet, gissa fördomsfullt om samtidens bästa black metal-band. Kredibiliteten, man, kredibiliteten. Men raden om blodvaskning fick mig att skratta högt :)

    • doomionista skriver:

      Nu vet jag ju att du gillar att inte hålla med mig, men du får fan ge dig vad gäller att Watain inte skulle vara teatrala. Det är inte ens i sammanhanget ett särskilt negativt omdöme, det är bara en beskrivande term för att definiera skillnaden. Watain är ett gäng jävla teaterapor på scen. Förbannat bra och mäktiga sådana, men de lyfter fram det rituella och visuella som de viktigaste elementen i en spelning. Det erkänner de ju banne mig närapå själva. Det betyder inte att det inte är tokjävla mäktigt att se, förvisso. Men det gör ”teatralt” till ett i sammanhanget passande adjektiv. :P
      Och att dissa mig för min sena Entombed-start ligger ju och skaver lite från någon som fram till för ett halvår sen trodde att all doom var lika med falsettgoth. Ibland får man en dålig start helt enkelt.

  2. Olle Lindkvist skriver:

    Jovisst, du har ju rätt i det i sak, men det hade smakat bättre med lite egen erfarenhet att backa upp det hela med.

    Kan utan vidare erkänna att doombegreppet visade sig vara vidare än jag någonsin anat, och det var ju positivt.

  3. walle skriver:

    Jag har inget minne av att jag sett Entombed på Kompaniet…

    Vad jag kommer ingåg däremot var att vi SKULLE se Entombed på Kompaniet men att en flaska JD stod emellan oss och bandet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s