Doomlobbyn tittar på en scen: Södra Afrika

Postat: mars 16, 2012 av doomionista i Doomlobbyn tittar på en scen
Etiketter:

Hårdrock förekommer, ibland aningens överraskande, i alla länder. Till och med de mest slutna diktaturer har hårdrocksband, även om det i Nordkoreanska Red Wars fall har visat sig notoriskt svårt att faktiskt vidimera bandets existens i sinnevärlden. Det är, som jag sagt tidigare, en av de främsta drivkrafterna bakom Doomlobbyns grävande verksamhet – att visa upp hur hårdocken är en  i allra högsta grad global företeelse.

I mitt eviga strävande att gräva upp nya obekanta scener för inkluderande i Doomlobbyns lilla döda får jag ofta tillfälle att begråta det faktum att jag inte har mer än 140 tecken på mig att prata om det jag ser. Eftersom jag behöver mer fyllnadsmaterial mellan bilderna på mitt allmäna förfall iklätt hårdrocksmerch tänkte jag att jag skulle låta Doomionista upplåta lite utrymme även om det kanske inte direkt blir ren doom i hörlurarna här.

Så, med risk för att det aldrig återkommer, här tar Doomlobbyn och tittar på en scen.

Ni får ha översikt med att informationen är skral och de olika ländernas utbud spretigt. Det mesta är inte omskrivet på nätet och min främsta källa för exotisk metal är YouTube.

Förutom ett reportage i Close Up för ett år eller två sedan om Botswanas metalscen är det inte många som känner till afrikansk metal. Det kan visserligen sägas om i princip alla afrikanska musikgenrer men hårdrocken är sällsynt illa utsatt. Kopiöst orättvist med tanke på att att Madagaskar så tidigt som 1989 hade jävligt rå dödsthrash med Pharaons.

Edit: Det är tyvärr så att ”Stuka Attack” som var mitt låtval har försvunnit från YouTube, jävligt ogint av världen, men allt Pharaons låter ungefär lika bra.

Varning för världens sämsta gitarrsolo i den här låten för övrigt. Deras andra video ”Nagasaki” har även den precis lika usel sologitarr, indikativt av en trend. Riffa kunde de, och på sjuttiotalspunkigt vis bära upp hakkorsformade örhängen, men finlir var inte Pharaons grej. Hur som helst så är jag rätt imponerad av att ett land som jag personligen bara förknippar med datoranimerade lemurer och att det ligger vid sidan om Afrika hade så pass tidig metal.

Om vi tar oss fram till lite mer nutida band så spelar Sasamaso en inte helt oäven thrash, även om jag är lite osäker på om sångerskan verkligen tillför något när det finns en så rå growlare i bakgrunden.

Jakten på mer information om bandet har inte givit så mycket mer än en facebooksida där jag kunnat konstatera att jag inte är ende svensk att vilja veta mer om dem. Battlehelm.com har jagat dem för en intervju. Håll ögona där ni som vill veta mer om Sasamaso. (Spoiler: De lyckades få till en.) Själv går jag vidare.

Min absoluta favorit från Madagaskar är det sanslöst råa black metal-bandet Gomor som i brist på norsk fjällskog spelade ut sin video med kåpor och facklor ute i bushen. De något olyckliga valen av filter som får bandmedlemmarna att stundtals likna smurfar tar ner videon lilte, men ni får hålla med om att det inte är ofta man ser en sångare som ser så jävla besatt ut.

Blanda inte ihop dem med Polska bikerhårdrockarna Gomor bara. Den jämförelsen faller orättvist ut till Europas nackdel.

EDIT: Som en senkommen bonus bjuder jag på Dark’Inside (Battlehelm.com fixade intervju där med) som frontar med sångerska och kvinnlig basist, vilket nog inte är det de flesta tänker på när de tänker ”Afrikansk hårdrock”. Ber om ursäkt för det monumentalt dåliga ljudet.

Angola verkade på metal4africa.com ha en jävlig ledsamt utbud bestående av ett band som verkligen inte var metal för fem öre. Dock gav en del googlande resultat och jag ramlade in på dokumentären Death Metal Angola som ni kan läsa om här och sponsra här. Den Angolanska metalgemenskapen verkar vara jäkligt ounderground men också sällsamt livaktig.

Dor Fantasma spelar dödsthrash som förmodligen låter punkigare än den är på grund av att liveklippet är inspelat i någon sorts betonglåda. Men den enda Dor Fantasma-produkt jag hittat med någorlunda ljudkvalitet var den kopiöst Toto-mesiga ”Hey” och den tänker jag inte sprida vidare.

Väldigt mycket afrikansk metal når våra öron och ögon via night vision-inspelade livegig. Man kan ha åsikter om kvaliteten i en sån upplevelse, men jag gillar verkligen den enormt låga budgeten i en giv som Surviving in Hells ”Back in Your God”. Självklart hade det varit trevligt att höra hur de låter med en full sättning, men lycka till att hitta angolansk dödsmetall på iTunes eller Pirate Bay.

Botswana var ju hur jag fick upp blicken för den afrikansk hårdrock. Ojämförligt störst är Wrust, de var också huvudpersoner i Close Ups reportage. Musiken är väl i det närmaste att beskriva som ganska ordinär inte allt för teknisk thrash, men det lyfts av sångaren Stux jävligt råa röst. Lite som en ung Max Cavalera med bättre engelska.

Snäppet brutalare och mer klassisk döds kommer från Crackdust som ska ha extrarespekt för att man skymtar en Venom-tröja i videon till Deranged Psycopath. De vet vad som gäller att fronta för maximal trovärdighet.

Botswana är över huvud taget en av de livaktigaste och mest välutvecklade scenerna med en helt egen identitet och klädkod. För lite mer insikt kan jag rekommendera Magnus Nilssons artikel publicerad på Metal Jew (en facinerande blogg i sig men helt utanför den här bloggpostens upptagningsområde, när jag skriver något om Klezmerrammstein-bandet Gevolt kan jag återkomma till Keith Kahn-Harris). Någon som kan få tag på Magnus Nilssons uppsats ”Metal Mania i Gaborone” får hemskt gärna skicka den till mig på doomlobbyn@gmail.com som jag förstår det är den publicerad på Malmö Universitet så skånska läsare får gärna göra ett försök.

Dessutom finns den här Vice-artikeln med fantastiska bilder på fans och band ur den botswanska metal-rörelsen.

Uganda har ett av de mest kaotiska band jag någonsin stött på i form av Vale of Amonition. Lika delar genialt avant-garde och hisnande klåparskap. Spelar de delvis kopiöst otajt för att de vill eller för att de inte kan bättre? De låtar jag hört ger ingen direkt ledtråd. Tänk på dem som ett afrikanskt Abruptum om ni så vill.

Threatening har bara en svart medlem, stereotypt nog trummisen, och spelar lika musikskolehårdrockigt som de ser ut. Men eftersom det är en bra livevideo och de spelade för cirka 9000+ i publiken i Kampala så får de vara med, om inte annat så för att ge lite bredd åt den afrikanska scenen.

Faktum är att det belyser lite av problemet med metal i afrika. På det hela taget har den varit en främst vit företelse som centrerat kring länder som Sydafrika och Namibia med stora vita folkgrupper. Det är främst på senare år som musiken fått fäste i länder med lite mindre europeisk befolkning.

I Sydafrika domineras hårdrocken av vita, vilket gör den på det hela taget mer europeisk och mindre intressant ut åtminstonde den exotiksökandes synvinkel. Dock är dödsmetallarna i Mind Assault och något mer svårplacerade K.O.B.U.S. roliga eftersom de sjunger på Afrikaans.

Ett problem med Doomlobbyns approach är som sagt att YouTube inte täcker in alla band som förekommer på en scen, och när det väl finns något så är risken rätt överhängande att allt du får är usla liveklipp. Moçambiques utbud lider kraftigt av detta symptom. Allt verkar jävligt argt och rått, men ljudet är uselt och det är inte helt klart om musikerna är otajta eller om bara inte alla toner och taktslag kom med när micken fick totalt överslag.

Ovni verkar bra, men jag har faktiskt en smula svårt att avgöra från klippen jag har hittat.

Och klippet med Sarcomaticaposa är etter värre kvalitetsmässigt. Men det är värt att titta på för den helt hejdlösa publiken. Det är något att tänka på nästa gång du står på Strand med armarna i kors och nickar missbelåtet åt någon sanslöst stor internationell metal-akt som den blasé mediamedelklasstockholmare du är.

Notera särskilt, killen med rakad skalle och gasmask till höger om kameramannen, den sjukt lycklige killen med vodkaflaskan som slänger hornen i början av videon och snubben i Pikétröja som får growla med lite på slutet. Moçambique verkar helt enkelt vara som en scen ska vara. Totalt orimlig på alla sätt och vis.

Till sist, för att knyta ihop säcken, med ett ”white boys can’t rock”-moment. Namibiska Arcana XXII får framföra sin hit ”Mordor”

Det här är en låt som när den släpptes 1999 var ungefär tio år för sen. Jag vet faktiskt inte var jag ens skall börja, jag drar helt enkelt in Namibias licens att rocka fram till att någon presenterar bevis för att allt namibiskt inte är djup pinsamt.

Jag är medveten om att jag har missat flera länder med existerande metal communities, men jag börjar överskrida gränsen för vad som är möjligt att ta in i en sittning. Till dess att jag orkar ge mig in i ett sånt här vansinnesprojekt igen. Njut av afrikansk metal. Dessutom är det är ett urval, innan ni blir arga på mig för att jag missat Skinflint (vars NWOBHM-doftande skivor inte alls är dumma) eller Stane får ni tänka på att det här var en ganska oplanerad och vild exkursion i en scen som är sjukt svår att få grepp om och avgränsa.

Annonser
kommentarer
  1. Olle Lindkvist skriver:

    Jesus. Ett fantastisk reportage, helt grymt. Rent musikalisk så är det onekligen hellre än bra. Mycket intressant med corpse paint på en svart. Hur gör man det rent tekniskt? Inverterat på nåt sätt.

  2. doomionista skriver:

    Gomor i alla fall tycks ha satsat på en rejäl grundmålning i vitt och sen petat på svarta tvättbjörnsmärkningar. Det tycks vara den generella trenden även i Sri Lanka, vars livaktiga och ganska högkvalitativa black metal-scen kommer bli föremål för en närmare granskning framgent.

  3. Geten skriver:

    Imponerande genomgång!

  4. […] hittade intervjuer med två Madagaskar-band på Battlehelm.com uppdaterade jag min gamla text om den afrikanska metalscenen med färska länkar och en vide med hittils för mig okända bandet Dark’Inside (som […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s