Årsbästa 2012 – Inte lyssnat på

Postat: december 29, 2012 av doomionista i Årsbästa
Etiketter:

Här tycker man att man har varit en doomfantom med järnkoll och så kommer man till slutet av året och inser att det i princip är hur jävla många plattor som helst som man missat. Skivor man sett fram emot, skivor man blivit tipsad om eller skivor som man lyssnade på en gång och sen kom något annat emellan. Dessa skivor är eller kunde ha varit bubblare till årsbästalistan och skall ges en hederlig genomlyssning under 2013 innan slutgiltig dom faller.

Tiamat – The Scarred people:
Jag har alltid gillat Tiamat, även om jag tappade bort dem efter A Deeper Kind of Slumber då mitt behov av Pink Floyd-esqua meditativa goth-dängor var tillfälligt mättat. Dock har de gamla skivorna då och då åkt in i spelaren för en refresher course. Jag såg dem spela på WGT i Leipzig 2011 vilket var en bra spelning och en höjdpunkt på festivalen men när nya skivan kom tappade jag bort den. Det lilla jag hört låter bra, men mest som om Sisters of Mercy hade kvicknat till och börjat göra kompetent goth igen.

Paradise Lost – Tragic Idol:
Nya skivor med Paradise Lost väcker alltid intresse från mig. Men hur taggad jag än är så kommer jag mig aldrig för att lyssna på dem ordentligt. Inte för att jag tycker det är dåligt eller nåt, utan bara något obestämbart. De får ingen chans, vilket är synd. Vanligtvis lyssnar jag på skivan ett år eller två efteråt och tänker att ”det här var inte så dumt”, men då är det så dags.

My Dying Bride – A Map of All Our Failures:
Hur många av mina gamla hjältar kan släppa en platta under 2012 utan att jag lyckas lyssna på en enda låt? Vi är uppe i tre nu.

Graveyard – Lights Out:
Med tanke på hur mycket speltid Hisingen Blues fick och hur bra det jag hunnit höra av skivan är skäms jag för att erkänna att jag helt glömde bort Lights Out när den släpptes. Det är helt obegripligt att jag lyssnat på Red Metals ”Devoid of Feeling” fler gånger än Goliath. Kanske ett tecken på hur den mentala kollapsen sakta kommit ikapp mig under 2012. Under 2013 vill jag dricka öl och lyssna på Lights Out.

Ice Dragon – Tome of the Future Ancients:
Den här skivan ligger på Evilrobotics årsbästalista, med all rätt. Men jag har fan inte lyssnat på den alls. Hur i helvete tänkte jag där? Avgår i all stillhet.

Witchcraft – Legend:
Jag har faktiskt lyssnat en del på Legend, precis när den kom, men It’s not Because of You överskuggar alla mina andra minnen av skivan. Sorry, risken med att ha med en för stark låt helt enkelt.

Mamont – Passing Through the Mastery Door:
Den svenska vågen av fuzzad retrostoner tar aldrig slut. Bara på den här listan är tre släpp från i år. Ni inser hur svårt det är att hänga med. Mamont är riktigt jävla bra i genren och förtjänar lite mer kärlek än att placeras på en lista över bortglömda skivor 2012. Men det är allt jag har att erbjuda för tillfället. Bättring utlovas.

Baroness – Yellow & Green:
Att Baroness överhuvud taget släppt en ny platta insåg jag först när den dök upp på Metalbastardens årsbästalista. Då är det ju så lagom jävla dags.

Galvano – Two Titans:
Ytterligare ett sånt där grymt jävla sludge-släpp från ett svenskt band tänker man, köper skivan på Bandcamp, meckar upp den i iTunes och flyttar över på iPhonen. Sen slutar man lyssna på musik i hörlurar en hel månad i sträck. Då är det lätt att tappas bort. Synd som fan, för Two Titans är en riktigt bra platta som ni alla borde ta en titt på.

Läs även:
Bästa skivorna jag lyssnat på i år
Bästa skivorna som inte givits ut i år

Annonser
kommentarer
  1. […] Årsbästa 2012 – Inte lyssnat på […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s