Best ov 2013 – Utrikes

Postat: december 28, 2013 av doomionista i Årsbästa
Etiketter:, , , , , , , , , , , , ,

Så i går pratade vi lite om vad de bästa släppen på den svenska scenen var. Alla de skivorna stod sig bra även i en internationell konkurrens, tro inget annat, men jag gillar att dela upp det. Om inte annat så för att mitt hårda kalla hjärta klappar lite extra för den lokala scenen. Men nu är det dags att vidga horisonten. Vad var bäst utanför Sveriges gränser år 2013?

Den skiva jag såg fram emot allra mest under 2013, och som sannerligen levererade allt jag önskade, var nog Beastwars andra skiva Blood Becomes Fire. Något ni måste ha lyssnat på innan året är slut helt enkelt.

2013 var ett bra år för sludge från antipoden. Australiensiska Clagg släppte utmärkta Gather your Beasts.

Året började bra, Redan i januari kom en riktig höjdarplatt. Amerikanska Usnea släppte sin självbetitlade debut. En riktigt hård doomsandwich med pålägg i form av sludge och black metal.

En sludgeplatta ni inte får missa är Portlandtrion Sea of Bones andra fullängdare The Earth Wants Us Dead. Inte bara för den exceptionellt bra titeln, men också för den råa och kompromisslösa sludgen som framförs. Det var svårt att hitta ett bra youtube-klipp så ni får hålla till godo med det här liveklippet och sen lyssna på skivan i riktig kvalitet på Bandcamp.

Bandet med det olyckliga namnet men den fantastiska sloganen ”If it’s too slow you’re too young”, Fister, kom med nya skivan Gemeni i år. Som allt annat Fister släpper är den kalasbra.

Vid en hemlig konklav tidigare i år utnämnde Doomfrämjandets innersta cirkel Holländska Toner Lows nya platta III till årets platta. Jag var inte närvarande, men jag kan inte annat än nicka gillande och böja mig inför främjandets beslut. III hör hemma på årsbästalistan och hör sen.

I segmentet som lite slarvigt ibland går under namnet post-doom släppte The Fall of Every Season nya skivan Amends, som är en mycket behaglig lyssningsupplevelse som står på fler bästa-listor än min.

En riktigt bra Funeralplatta kom det i år också. Ta en titt på Eye of Solitudes tredje fullängdare Canto III.

Från grannlandet kom en skönt fuzzig stonerplatta som jag redan gått mer in på i detalj här på bloggen. Men de får också sin välförtjänta plats på listan, Doublestone med skivan Wingmakers.

Sist men inte minst vill jag att ni lyssnar på Windhands nya platta Soma.

Jag vet att jag har missat skivor som säkerligen är så bra att de kanske till och med skulle peta ner någon av dessa från tronen. Men man kan inte hinna höra allt på ett år, då skulle bara de skivor som sätter sig på en genomlyssning kunna få en chans. Jag vet också att jag inte har nämnt Sabazius magnum opus The Descent of Man, en skiva som ju tävlar i särklass om titeln ”Det mäktigaste som hänt i år”. Men jag har tjatat nog om Sabazius på den här bloggen i år. Dessutom vet jag att ingen av er tänker klicka på länken och sitta igenom elva timmar drone.

Men kom gärna med era egna tips och skäll på mig för vad jag inte har hyllat. Här i kommentarsfältet eller på twitter.

Jag tvingas med skam erkänna att jag helt missat att lyssna på nya släpp från erkända top-akter som Orchid, Uncle Acid and the Deadbeats, Blood Ceremony, Sasquatch, Kylesa och Mountain Witch som alla släppt nytt i år och ärligt talat fattade jag aldrig grejen med Lord Dying. De gav noll för mig.

Stoppa fucking pressarna! Jag hittade en gammal anteckning med skivor som absolut inte fick utebli från årsbästalistan. Det mesta fanns med, men här kommer ett par till som jag tycker inte bör glömmas bort.

Tentacle släppte Ingot Eye. En av årets doomigaste skivor. Slö, utdragen och plågad. Jag kan inte fatta hur jag kunde glömma bort att nämna den.

Jag spenderade en god del av året med att propagera för sibiriska psychrockarna Evoke thy Lords för alla som ville lyssna. Men sen glömmer jag bort att lista den här plattan? Hur jävla amatörmässigt som helst. Mea Culpa.

Och franska blacksludgearna Eibon släppte nytt, sånt kan man inte heller glömma utan att få skämmas lite.

Annonser
kommentarer
  1. Black Oath ”Ov Clipoth And Darkness”.
    Men inte fan kan jag genrebestämma det….doom? Goth? Heavy Metal?

    Vete fan. Men det är skitbra!

  2. bomgoll skriver:

    Ursäkta mig, men när de ändå turnerade i Sverige med just Windhand, och var så stört mycket bättre än dem, upplever jag det märkligt att du glömt bort Pilgrims fantastiska Misery Wizard. Vet inte om du har någon konstig aversion mot hela Gandalf-prylen (han står överst på thank you-listan i konvolutet)?

  3. bomgoll skriver:

    Nej fan! Det är jag som är hjärndum. Den kom ut 2012… Sorry för hetsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s