Doomkalendern 2014 – Lucka 12

Postat: december 12, 2014 av doomionista i Doomkalendern 2014
Etiketter:,

Min kompis @tommy303, bandcamp-mästare extraordinaire påtalade en ”skrämmande brist på högkvalitativ öststatsstoner”, i årets doomkalender inte i verkligheten som sådan. Det har han ju givetvis rätt i, så det får jag väl råda bot på. Det här innebär också att jag kan få peta in lite av @thegreatnauseas önskemål om ”något polskt” så alla vinner.

I världen bortom den forna järnridån tillverkas helt grym stoner, så utbudet är stort och svårt att sålla i. Som vanligt tar jag och börjar med en av de mest välkända och uppenbara. Polska Belzebong.

Förutom att ha ett helt grymt namn så levererar de ett rent fasansfullt groove. Att de aldrig kom till den utannonserade spelningen i Gula villan var en grym besvikelse. Mästerlig stoner helt klart i klass med Bongripper.

Inte lika tunga som Belzebong, men väl så grooviga, lite i samma ådra som senare grejer med Alice in Chains är likaledes polska Weedpecker.

På tal om att låta som Alice in Chains, jag är rätt säker på att jag pushat för Kroaterna i Stonebride tidigare.

Ett ryskt band som jag tycker verkligen tål att nämnas i det här sammanhanget är Kamni. För den som har letat upp dem på Bandcamp så vet ni att de är ett aningen splittrat gäng. Jag tänker köra Bong of Satan här, från den självbetitlade debut-EP:n.

Uppföljaren A.T.O.M var en helt annorlunda historia, mer laid back och full av österländska toner. Chillout-doom helt enkelt. På senaste släppet trettonminutersspåret Sky har Kamni åter igen gått mot tyngre sound, fast mixat det med det repetitiva från A.T.O.M. Senaste livstecknet kom 2013 och jag hoppas de får ur sig en fullängdare snart.

Också ryska är Without God som visserligen stoltserar med ett av branchens fulaste skivomslag, sen Heavy Lord släppte The Holy Grail men som leverar pålitlig slötung metalstoner.

Vi har nämnt Ryssland så det politiska läget kräver nästan att vi ger lite kärlek till Ukraina också. Stoned Jesus är ett av Ukrainas bästa Stonerband. Själv föredrar jag det sabbath-artade soundet på första plattan First Communion.

Seven Thunders Roars tog de en sväng mot det bluesigare och mildare. Något de visserligen gör med all heder, men jag kan ändå önska att de hade fortsatt låta tungt. På Here Comes the Robots, öppningspåret på den kommande plattan, visar de ännu en ny och den här gången brötigare sida.

På tal om Ukraina. Ethereal Riffian är värda att ge en chans de med.

Avslutar med ungerska Whorediezel som är instrumentalstoner för dig som gillar att köra muskelbil i öknen och känna dig allmänt tuff.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s