Inlägg märkta ‘Doomkalendern’

Doomkalendern 2016 – Lucka 24

Postat: december 24, 2016 av doomionista i Doomkalendern 2016
Etiketter:,

Det börjar lacka mot den 25:e men än finns lite tid kvar att öppna den tjugofjärde luckan i årets doomkalender. Jag är glad över er som följt mig så här långt, även om det verkligen kan omnämnas som ”ni tappra få”.

Idag är det jul och hade öns dryga 2000 invånare haft det minsta Doom i blodet hade vi nu lyssnat på något sweet från Julön. Men det enda band med någon anknytning jag kunde hitta var ett amerikanskt indie-band som hette Christmas Island, vi kommer inte lyssna på dem.

(mer…)

Annonser

#Doomkalendern, Lucka 24

Postat: december 24, 2012 av doomionista i Doomkalendern 2012
Etiketter:,

De sa det inte kunde bli gjort, att naturens ordning bestred alla liknande försök. Att jag skulle ge upp halvvägs. Jag trodde själv nästan inte att jag skulle ro iland med det, men nu är det julafton och den sista luckan på årets Doomkalender kan öppnas. Givetvis måste man ju nästan spela doomens enda julsång en dag som denna, så det fick bli KPYCK (uttalas Kursk) med Rozhdestvo v Murmanske (Jul i Murmansk).

KPYCK är det ryska namnet, den ryska sången och det ryska temat till trots ett finskt band innehållande bland annat Sami Kukkohovi och Sami Lopakka från Sentenced. De spelar enligt egen utsago “Fast Russian Doom Metal From Finland” vilket nästan låter lite avskräckande, men om man står ut med att låtarna inte är längre än en fyra-fem minuter så är det skapligt tungt och ostalgin är en mäktig känsla hos oss som älskar misären och eländet. Det är nedlagda fabriker, utbombade bunkrar, rostande maskiner och snö och rysskyla så långt ögat kan nå. Dessutom har KPYCK det bästa merch jag någonsin sett. En brandad sovjetisk gasmask av modell lång slang med filter. Gå in och kolla på på Kpyck-doom.com själv får du se. Jag har ju redan en rysk ABC-mask så mitt behov av kpyck-masken är väl begränsat, men man kan aldrig ha för mycket gasmasker å andra sidan.

#Doomkalendern, Lucka 23

Postat: december 23, 2012 av doomionista i Doomkalendern 2012
Etiketter:,

Idag är det sankt Thorlaks dag och på Island håller man Þorláksmessa för att fira sitt skyddshelgon. Jag ska inte uppehålla mig allt för mycket vid helgonens liv och leverne men tycker ändå att det är värt att notera att fast Thorlak utnämndes till helgon av Alltinget redan 1198 så dröjde påvligt godkännande fram till 1984, vid vilket lag islänningarna hade varit protestanter i runda slängar 444 år så de tackade säkert hans helighet för det snabba processandet.

Nåja, sak samma. Island är inte bara Björk och … well Sugarcubes med Björk i. Det finns en del bra grejer på den isländska scenen också. Klassikern är väl Ice Cross som kom med sin hit Jesus Freaks redan 1973. Men jag tänkte istället slå ett slag för Plastic Gods, ett av Islands bästa sludge- och doomband.

Mer än så orkar jag dessvärre inte slå, för jag har spenderat dagen i det helvete som kallas julhandel och vill egentligen bara svälja tusen alvedon och lägga mig under en svart filt. Om ni gillade Plastic Gods kan ni kolla in den här länken som är hela Quadriplegiac-plattan på YouTube. Själv väntar jag in julen, lucka 24 och inspiration för min årsbästalista.

#Doomkalendern, Lucka 22

Postat: december 22, 2012 av doomionista i Doomkalendern 2012
Etiketter:, , , ,

Om du läser det här betyder det med allra största sannolikhet att ännu en domedagsprofetia dessvärre kommit på skam och mayakalenderns slut inte innebar slutet på vår totalt orelaterade civilisation. Bättre lycka nästa gång, när det nu profeteras vara… Men vad bättre sätt att fira mayakalenderns slut på än med mexikansk stoner? (Ja det finns en trött ordvits där, lev med det.)

Maligno bildades 2004 som ett Black Sabbath-tributband i miljonstaden Monterrey, delstaten Nuevo Léon i nordöstra Mexico, och har släppt tre plattor hittils. Låten ovan, The Red Witch, är från andra plattan Universevil och representerar Malignos brötstoner rätt bra. Dessutom ser sångaren Luis Barjau fortfarande lite hård ut i videon. Jämför med videon till Shine från tredje plattan The Funeral Domine där han liknar en ung Ron Jeremy istället. Andra saker värda att notera med Maligno är att bandets Basist, Marco Gil, tidigare spelade bas i klassiska mexikanska dödsmetallbandet Toxodeth. (i och för sig ryktas de under sina första tio år ha gått igenom 35 stycken olika basister och trummisar.) Han medverkar på bandets andra platt Lo Mas Morbido de la Realidad.

För att dra ut på en otippad tangent i Monterreys stonervärld sjöng Toxodeths sångare Jesús Guzmán även i tunga stonerbandet Avatar fram till 2011 då han ersattes av porrdoomgrindbandet The Dream of Nebiros gitarrist Pedro ‘Pete’ Guevara.

#Doomkalendern, Lucka 21

Postat: december 21, 2012 av doomionista i Doomkalendern 2012
Etiketter:,

Det är dags att vi talar om orsaken till varför vi firar jul. Alltså inte den där påhittade snickarkillen från Nasaret, utan den riktiga anledningen. Idag infaller midvintersolståndet och efter att ända sen höstdagjämningen ha kämpat i motvind segrar nu ljuset och solen pånyttföds. I Iran föddes Mitra den 25:e december. I det förkristna sameland offrade man en vit honren för att fira solgudinnan Beaivis återkomst. Romarna firade såväl Saturnalia som Sol Invictus och den iranske importguden Mithras. Vikingarna offrade, festade och slogs för att fira solens återkomst. Sen fick Konstantin sin vision, In Hoc Signo Vinces och allt det där. Plötsligt behövde en annan gud få komma till och eftersom folket inte ville sluta fira Saturnalia så var det bara att assimilera. Motstånd var sannerligen futilt, för att prata med borgerna.

Samma sak återupprepades här uppe. Olof Skötkonung, eller nån annan… historiska källor tycks peka lite som de vill, kunde helt enkelt inte låta bli och helt plötsligt var det inte okej att blota, supa och slåss längre utan man skulle snällt sitta i kyrkan och lyssna på någon fomme som talte latin. Det måste ha varit en riktig kioskvältare på sin tid, men som ni vet… ”Cuius testiculos habes, habeas cardia et cerebellum” som Pratchett parafraserade Roosevelt. Den som har kungamakten och svärden på sin sida kan bestämma vad folket ska lyssna på.

Jag är inte fullt så mäktig, men jag bestämmer att idag ska ni lyssna på Dragged Into Sunlight. En Blackened Death/Doom-kvartett (för att täcka in så mycket som möjligt) från Liverpool. Mörkret är över och vi släpas nu in i solljuset. Bra för de som lider av D-vitaminbrist, dåligt för vampyrer.

#Doomkalendern, Lucka 20

Postat: december 20, 2012 av doomionista i Doomkalendern 2012
Etiketter:,

Dagens kinesiska atmostfäriska black metal kommer med anledning av trettonårsdagen av den portugisiska kolonin Macaus återlämnande till Kina.

Deep Mountain (深山 shēn shān på originalspråket) är ett av alla de ganska fantastiska kinesiska band jag hittat i min mission att katalogisera band från lite mer udda länder. De ligger rätt tydligt i den fåra av maturromantisk atmosfärisk black metal som leds av band som Alcest och Agalloch men med ett fast grepp om den kinesiska musiktraditionen. Det är nästan lite intressant att se hur väl dessa två stilar smälter samman i Deep Mountains tappning.

#Doomkalendern, Lucka 19

Postat: december 19, 2012 av doomionista i Doomkalendern 2012
Etiketter:,

Det var ungefär den 19:e december 1820 som valskeppet Essex besättning äntligen nådde land efter att ha drivit på det öppna havet i nästan en månad. Skeppet sänktes av en gigantisk kaskelotval som rammade Essex. De överlevande som kom till Henderson Island gjorde snabbt slut på öns dricksvatten och matresurser och tvingades efter en vecka åter igen sätta segel för att ta sig till bebodda trakter. Resan visade sig vara katastrofal och besättningen tvingades till kannibalism för att överleva. Hela berättelsen finns att läsa i förstestyrman Owen Chases bok med det korta och smidiga namnet ”Narrative of the Most Extraordinary and Distressing Shipwreck of the Whale-Ship Essex”. Den här boken inspirerade Herman Melville att skriva Moby Dick, vilket i sin tur inspirerade en kvartett tyskar till att ta sig namnet Ahab och ge ut den oslagbara nautiska funeraldoomplattan ”The Call of the Wretched Sea” 2006.

Tre år kom uppföljaren, the Divinity of Oceans, som den här gången baserade sig på boken som inspirerat Melville. Cirkeln var sluten.

Coffin i låttiteln var Owen Coffin, kusin till Essex kapten och den man som drog den svarta fläcken när besättningen lottade vem som skulle dö för att de övriga skulle få äta. Erbjuden av kapten Pollard att slippa undan ödet svarade Coffin: ”No, I like my lot as well as any other.” varvid man drog lott om vem som skulle skjuta honom.

Det var ett hårt liv på de sju haven på den tid skeppen var av trä och männen av järn, som klyschan går.