Inlägg märkta ‘LaVeyskägg’

Semestertider är här i det Doomfrostska hushållet och kapten tycker det är dags att anlägga ett luftigare och somrigare skägg än det stonerburr som uppstått ur försöken att vara businesskäggig. Om man är för snål för en trimmer är det bättre med ett skägg som lätt låter sig klippas med sax.

Jag har kommit för att kompilera din Linuxkernel, eventuellt bara titta på din lavalampa och drabbas av mumsisarna.

En sann satanist är alltid välvårdad och klädd i siden. "Hail Satin!"

Dags att återta en gammal favorit. Man kanske skulle tro att det är skepparkransen, ett skägg som faktiskt prydde min haka och mina kinder när jag var 19 och inte kunde få till en vettig mustasch. Men nej, det skägg som kapten Doomfrost burit mest under sina tjugotvå år som skäggtomte är de facto ”Syltburken”, ”Siewerten” eller för att ge den ett namn som inte är fullt så pinsamt, LaVey-skägget.

 Döpt efter sin främste bärare, ärkesatanisten Anton Szandor LaVey, är det ett skägg med ondskefulla anor. Mephistopheles började med getskägg och mustasch redan på skillingtryckens tid och skägget följde med de diaboliska genom Ming den Hänsynslöse till Anton LaVey.
 
Det är ett utmärkt sommarskägg då de rakade kinderna blir svala och sköna, dessutom är det ganska low maintenance. Det går an att få lite skäggstubb på sidorna så länge man rakar sig åtminstone en gång i veckan och eftersom skägget är ganska litet till volymen och smidigt placerat mitt i ansiktet är det lätt att hålla efter manuellt med en sax. Den stora svårigheten är att få till bra symmetri.
Som Anton demonstrerar på bilden ovan är det dessutom ett bra skägg för alla hårtyper. Avsaknaden av polisonger och annan kindbehåring gör att man inte behöver fundera på hur man fixar en gradvis övertoning till ett kortare eller frånvarande hår.

Som synes är inte symmetri kaptenens bästa gren. Man tycker att något borde blivit rätt efter tjugo år, men det får ske gradvis, efter ett par trimmningar är skägget på plats.

Merch idag är norsk black metal. Just denna Satyricon-tisha är en av två som inhandlades på Age of Nero-turnen. Jag tycker om trycket med sitt romerska mynt och satyricons logga är ändå ganska elegant, även om den känns lite spexig med tveudden.

Ryggtryck saknas, vilket jag tycker är ovanligt kasst när man ändå snackar turnémerch och dessutom är XL-formen rätt så kort vilket leder till oönskade magglipor om man sträcker sig efter saker på höga hyllor. Aldrig helt rätt.

Trycket på loggan har börjat släppa, efter bara två år och dessutom är t-shirten i sig av en rätt låg och tunn kvalitet. All in all, inte min bästa tisha. Vad är det som får band att släppa sån här junk? Jag förväntar mig det av den där svartnasaren som sitter på en filt utanför globen och kränger Iron Maiden-tishor designade av någon som aldrig ens sett en femårings tolkning av Eddie, men när bandet tar tvåhundratjugo bagis för den blir jag lite putt. Uppenbarligen inte mer putt dock än att jag köpte två Satyriconplattor, men sen laddade jag hem hela deras diskografi som straff.

Jag gjorde en uträkning på att det kostade dem ungefär femtio norska kronor medan min konserbiljett och mitt merch drog in ungefär det sjudubbla i ren vinst, så det var ett rätt lamt straff.

Businesskägg

Postat: april 25, 2011 av doomionista i Businesskägg, Dagens Outfit, Skägg
Etiketter:, , ,
I väntan på en del skön merch som beställdes under påsken och att de övriga doomfrämjarna skall få tummen ur och redovisa de tishor de inhandlade på Roadburn, ryktet gör gällande att Geten kom hem med sex stycken så om han inte modellar lite så skall han fan få, så tänkte jag ta och prata lite mer skägg.

Skägg är ju i doomfrämjandet främst en angelägenhet för Kapten Doomfrost och Evil Robotics, men jag är övertygad om att vi inte är de enda två doomsterna med skägg, så jag pratar på.

Före: stonerskägg

Inte nog med att mitt stonerskägg hade börjat klia, det är inte anpassat för vårväder. Långfredagens försök att äta mjukglass slutade med vad som mest liknade bukkakke-afton på Kashykkh (en så obehaglig mental bild att jag liksom måste sprida den vidare för att bli av med den) i sommarvärmen härsknande mejeriprodukter är för övrigt inte något jag kan rekommendera någon att ha under näsan. Dessutom hade fru Doomfrost börjat undra om det inte var tid att ta tag i det där myllrande burret jag hade i ansiktet. Två önskningar konvergerade och det var dag att ta fram saxen.

"Det ser ut som ohyra"

Men först var jag tvungen att vänta ut påsken, det är inte så många gånger under en mans liv han får möjligheten att fira påsk med ett riktigt praktortodoxt skägg. Det spelar inte så stor roll ortodoxt vad eftersom de flesta ortodoxa firar påsk och har maffiga skägg, men jag kunde liksom inte släppa chansen. Att jag var förkyld och eländig hela påsken gör att jag förmodligen får göra om hela skäggrejen till nästa år ändå… but still.

Så, idag kom saxen fram, här skulle göras vårfint.

Att klippa ett skägg med sax är inte något för den som gillar symetri. Det blir för kort på ena sidan och sen blir det för långt på tredje sidan. Till viss del kompenseras ojämnheter av skäggs krullighet och det Doomfrostska skägget är krulligt indeed. Ändock fick jag stå och trimma fram och tillbaka en bra stund. Skall det här skägget upprätthållas får jag nog investera i en sån där Magnus Samuelsson skäggtrimmer.

Jag kommer förmodligen att återgå till mitt favoritskägg, den lilla diskreta modell som kallas Sievert, Syltburk eller LaVey, men jag ville ta tillfället i akt att gå in i vad Evil Robotics döpte till ”Businesskägg”, ett skägg som man kan ha på jobbet även om man inte är GNU-expert eller den ende som förstår hur lönesystemet är kopplat till personaldatabasen. En bra längd är mellan en och två centimeter mer eller mindre rakt över. Se till att trimma kanterna och halsen med rakhyvel så det syns att du är ute efter en respektabel look och en löneförhöjning. Det här är ett high maintenance-skägg. Du behöver se till att det håller sig i trim och att ingen skäggstubb börjar dyka upp på de trimmade områdena. Men belöningen är att du får ett skägg som är svårt att kritisera, det ser respektingivande ut samtidigt som du inte riskerar att misstas för en uteliggartaliban.

Efter: businesskägg

Den  snygga men något mer EBM-aktiga än Doomiga skjortan kommer från KappAhl och blev vårens fynd. Den funkar i ett working class stoner-koncept och även lite gothabilly även om den olivgröna färgen och militäremblemet liksom avgör subkulturell placering. Hur som helst blev jag så nöjd med slutresultatet att vi tar och poserar för en bild till.

Svår kille

 Det här får helt enkelt bli skägget ett litet tag framöver så tar vi och ser vad som händer nästa gång det tryter i garderoben. Som en sista bisats vill jag bara peka på det kanske stenigaste stonerskägget på den här sidan en jävligt svår syratripp. Basisten i Black Tusk lägger lagen med självklar auktoritet.