Inlägg märkta ‘Sleep’

Okej, the best laid plans of mice and men och allt det där. Jag stöp på mållinjen och lucka 24 öppnas en dag sent. Men ni var alla i skinkkoma i går och hade ändå inte tid att gå in på Doomkalendern, eller hur?

Som alla vet firar vi julen i åminnelse av en speciell persons födelse. Inte på den exakta dagen, för det flyttades i berättelserna så att man skulle kunna ta över de gamla hedniska ljusfestivalerna som förekom kring midvinter.

Jag talar givetvis om Matt Pike, given oss den tredje juni år noll. (1972 enligt den augustinska kalendern.) Tillsammans med apostlarna Cisneros, Choi och Hakius utgjorde Pike den första inkarnationen, Asbestosdeath.

(mer…)

Annonser

Sleep, Live @ Strand 2012-05-06

Postat: maj 8, 2012 av doomionista i Konserter
Etiketter:, ,

Look onto the rays of the new stoner sun rising
Sonic Titan rides out on clouds of new horizon

Det vore synd att kalla Sleep publikfriande. Al ”Barbadoom” Cisneros är inte världens mest pratglade frontman och konserten drar igång med en sisådär 30 minuter ur stonereposet Dopesmoker. Nog för att döda vilken publik som helst och få folk att smyga iväg till baren.

Men det vore kanske än mer synd att kalla Sleeps publik för ”vilken publik som helst” så när Cisneros efter en femton-tjugo minuters mäktigt malande monotont riffande bräkgrowlar ”Drop out of life with bong in hand” är hela det fullsatta Strand med på noterna.

Det var länge en allmän oro att den klena publikuppslutningen från OM skulle upprepa sig, men det olyckskorpandet kom på skam. Stockholms samlade doomsters, stonesters och allmänt edgeiga reklambyråmän slöt upp för en och en halv timmes högmässa med det söta bladets överstepräster. Dessutom hade någon från statens decibelvaktarråd gått på semester utan att utse efterträdare så ljudvolymen var riktigt hög och bra. Basen kändes i kroppen och gav musiken den där extra krämen som riktigt bra doom kräver.

En sisådär 45 minuter in i konserten börjar tredje låten, Dragonaut, som nog är så nära en hit Sleep kommer. Det blir lite allmänt dålig stämning då Al Cisneros gör det förbjudna, inte en utan två gånger, och startar om låten. Men som Tommy säger… ”Al Cisneros avbryter låtar när fan han vill. I synnerhet om Dragonaut inte låter som den ska.” och när Al väl är nöjd så låter fanemig Dragonaut som den ska.

Jag har svårt att säga vilka låtar som spelades, undantaget Dopesmoker och Dragonaut. Jag är rätt säker på att jag hörde Holy Mountain och From Beyond, men efter ett tag förvandlas Sleepkonserten till en malande hypnotisk massa som bara sköljer över dig, en sinnesstämning snarare än en sinnesupplevelse och det tar slut alldeles för fort. En och en halv timme i Al Cisneros och Matt Pikes våld är inte tillräckligt.

Förbandet, A Storm of Light, var skapligt kompetenta och levererade utmärkt doom. Även om de liksom hade svårt att mäta sig med huvudakten. Dessutom hade de oturen att inte vara Conan, som följt med Sleep på delar av turnén. Fatta hur galet mäktigt det hade varit att se Conan och Sleep på samma kväll. Stockholm hade skakat sönder.

Så hur står sig spelningen på Strand emot spelningen på Roadburn? Well… Strand är inte direkt 013. Du har betongpelare i vägen för scen och du har inte något lutande golv så står du längre bak lär du inget se. Och även om Strands ljudsystem skötte sig föredömligt så är den holländska arenan mångt mycket bättre. Omständigheterna för konserten var dock i alla fall för mig optimalare, på Roadburn hade jag så ont i fötterna att jag satt ner uppe på balkongen medan jag på Strand kunde stå relativt nära scen och inte känna mig plågad. Vilket givetvis gjorde det lättare att ge sig hän.

Jag är inte helt säker, men jag tror vi missade Antarcticans Thawed, vilket ju givetvis är trist, men i Tillburg hade Sleep ytterligare en halvtimme på sig.

Å andra sidan kan det bara vara så att jag zonade ut i riffhavet och inte märkte vilka låtar som spelades. Vilket i det här sammanhanget är ett bra betyg.

Allt som allt måste jag säga att det var årets doomupplevelse, kanske den bästa doomupplevelsen Stockholm bjudit på sen Candlemass bildades och som doomfrämjare hoppas jag Sleep på Strand blir den punkt där vi kan säga att stockholmsscenen vände, att nu jävlar blir det doom, stoner och sludge av. Time will tell. Positiva tecken i tiden är dock att annars historiskt doomfientliga Spotify har petat in Sleeps Vol.1 i sitt bibliotek och även Sons of Otis har återkommit.

Choir of the sun chants inside the anti moon
Shockwaves rattle the Earth below with hymn of doom

Credd dit credd ska: Tack till de YouTube-användare som lagt upp liveklippen. TheMarcoBerg, chtulol och kkpgijsbers

Veckans pausfågel, stensångaren

Postat: september 6, 2011 av doomionista i Tomt prat
Etiketter:

Ibland är ju ändå världen lite märkligt beskaffad. Det börjar med att jag tar och tittar igenom en av dokumentärerna som Getvarg tipsar om: ”Such Hawks Such Hounds” om stonerscenens framväxt. Efter att ha sett inslaget om Sleep blir jag enormt sugen på att lyssna igenom dessas magnum opus ”Dopesmoker”.

Sen är allt lungt och bra ett tag, jag lyssnar lite på fransk Black Metal åker hem, snurrar ihop en spaghetti med köttfärssås och nås av nyheten (Från Evilrobotics eftersom jag är dum nog att inte läsa min twitterfeed) att Sleep spelar på nästa års Roadburn. Det är dags att stryka Holy Mountain-tishan och ställa sig i telefonkö för en biljett redan nu.

Passa på att titta på de andra dokusarna Getvargarna tipsar om också, det var mycket bra grejer där. Bland annat A Black Metal Year in Norway som tycks innehålla nog med material för att fylla Hatpastorns ”Suspekta Ögonblick” för all evinnerlig framtid.

Tillägg: WordPress slumpmässigt genererade glada tillrop över vår 51:a post här på Doomionista var såklart ”Dope!”