Inlägg märkta ‘Stonerskägg’

Businesskägg

Postat: april 25, 2011 av doomionista i Businesskägg, Dagens Outfit, Skägg
Etiketter:, , ,
I väntan på en del skön merch som beställdes under påsken och att de övriga doomfrämjarna skall få tummen ur och redovisa de tishor de inhandlade på Roadburn, ryktet gör gällande att Geten kom hem med sex stycken så om han inte modellar lite så skall han fan få, så tänkte jag ta och prata lite mer skägg.

Skägg är ju i doomfrämjandet främst en angelägenhet för Kapten Doomfrost och Evil Robotics, men jag är övertygad om att vi inte är de enda två doomsterna med skägg, så jag pratar på.

Före: stonerskägg

Inte nog med att mitt stonerskägg hade börjat klia, det är inte anpassat för vårväder. Långfredagens försök att äta mjukglass slutade med vad som mest liknade bukkakke-afton på Kashykkh (en så obehaglig mental bild att jag liksom måste sprida den vidare för att bli av med den) i sommarvärmen härsknande mejeriprodukter är för övrigt inte något jag kan rekommendera någon att ha under näsan. Dessutom hade fru Doomfrost börjat undra om det inte var tid att ta tag i det där myllrande burret jag hade i ansiktet. Två önskningar konvergerade och det var dag att ta fram saxen.

"Det ser ut som ohyra"

Men först var jag tvungen att vänta ut påsken, det är inte så många gånger under en mans liv han får möjligheten att fira påsk med ett riktigt praktortodoxt skägg. Det spelar inte så stor roll ortodoxt vad eftersom de flesta ortodoxa firar påsk och har maffiga skägg, men jag kunde liksom inte släppa chansen. Att jag var förkyld och eländig hela påsken gör att jag förmodligen får göra om hela skäggrejen till nästa år ändå… but still.

Så, idag kom saxen fram, här skulle göras vårfint.

Att klippa ett skägg med sax är inte något för den som gillar symetri. Det blir för kort på ena sidan och sen blir det för långt på tredje sidan. Till viss del kompenseras ojämnheter av skäggs krullighet och det Doomfrostska skägget är krulligt indeed. Ändock fick jag stå och trimma fram och tillbaka en bra stund. Skall det här skägget upprätthållas får jag nog investera i en sån där Magnus Samuelsson skäggtrimmer.

Jag kommer förmodligen att återgå till mitt favoritskägg, den lilla diskreta modell som kallas Sievert, Syltburk eller LaVey, men jag ville ta tillfället i akt att gå in i vad Evil Robotics döpte till ”Businesskägg”, ett skägg som man kan ha på jobbet även om man inte är GNU-expert eller den ende som förstår hur lönesystemet är kopplat till personaldatabasen. En bra längd är mellan en och två centimeter mer eller mindre rakt över. Se till att trimma kanterna och halsen med rakhyvel så det syns att du är ute efter en respektabel look och en löneförhöjning. Det här är ett high maintenance-skägg. Du behöver se till att det håller sig i trim och att ingen skäggstubb börjar dyka upp på de trimmade områdena. Men belöningen är att du får ett skägg som är svårt att kritisera, det ser respektingivande ut samtidigt som du inte riskerar att misstas för en uteliggartaliban.

Efter: businesskägg

Den  snygga men något mer EBM-aktiga än Doomiga skjortan kommer från KappAhl och blev vårens fynd. Den funkar i ett working class stoner-koncept och även lite gothabilly även om den olivgröna färgen och militäremblemet liksom avgör subkulturell placering. Hur som helst blev jag så nöjd med slutresultatet att vi tar och poserar för en bild till.

Svår kille

 Det här får helt enkelt bli skägget ett litet tag framöver så tar vi och ser vad som händer nästa gång det tryter i garderoben. Som en sista bisats vill jag bara peka på det kanske stenigaste stonerskägget på den här sidan en jävligt svår syratripp. Basisten i Black Tusk lägger lagen med självklar auktoritet.
Annonser

Ett rejält stonerskägg

Postat: mars 27, 2011 av doomionista i Skägg, Stonerskägg
Etiketter:

Att vara en modedoomare är inte bara att välja vilket tischa som är mest rätt, vem som helst kan hitta exemplaret med flest uppochnervända kors på. Du behöver ta ställning för eller emot skägg. Skägg i sig är mer ett stonerattribut än tvättäkta doom, Messiah Marcolin till exempel har aldrig burit skägg offentligt. Det går ju att diskutera om ett rejält dyrkande av Ahab och annan Nautisk Funeral Doom inte kräver en skepparkrans förstås, men det vildvuxna stonerskägget är helt klart en favorit för Kapten Doomfrost. Om inte annat är det svårt att se mer sinister ut än med ett stonerskägg, titta bara på olika pressbilder på Grand Magus. Ju längre skäggen är desto seriösare intryck gör orkestern, långskäggiga Grand Magus ser utom som de skulle spelat in Black Hound of Vengeance, medan kortskäggiga Grand Magus känns mer som skyldiga till At Midnight They’ll get Wise. Hammer of the North hamnar någonstans mitt emellan både musikaliskt och skäggigt.

Kapten Doomfrost hävdar envist att det är något med vildskäggiga och karisma, hävdande sådana buskiga förebilder som Grigori Yefimovich Rasputin och Alan Moore, men det kan vara ett desperat försök att hausa upp en existerande hakbeprydnad.

Det finns en del skötseltips att tänka på dock. Även om det kan kännas som en genväg till ett tungt stonerskägg att bara låta det växa helt otrimmat så är det inte en uteliggare du vill se ut som. Ditt skägg är hår så schamponera det, balsamera det och se till att klippa topparna då och då. Kom också ihåg att ansa de värsta bitarna på halsen och kindbenen, att få skägget att se bra ut där är hart när omöjligt.

Var någonstans ideallängden går är svårt att säga, det är lite individuellt, men som en tumregel kan vi väl säga att businesskägget tar slut någonstans vid två centimeter och det rejäla stonerskägget börjar vid fem. Däremellan är du att betrakta som en linuxprogrammerare.