Ikapphämtningen fortsätter ligga en dag efter. Så det är väl passande att jag tar och listar andra saker jag missat under året?
Med tanke på att malar var 2018 års darkhorsememe så är det väl passande att ett band som hette Moths debuterade med ett självbetitlat album? Progressive-stonerkvintetten kommer från San Juan, Puerto Rico, och på så sätt blir de väl ett ganska typiskt doomlobbynband dessutom. Det är ganska brötigt och ösigt för att vara stoner, men sån är genrevärlden nuförtiden. Ingen ordning i den över huvud taget.
Det här ska inte misstas för en årsbästalista eller ens en komplett lista på något som hänt i år. Det är bara jag som utifrån utseende på omslag klickar in på skivor släppta i år och serverar er de fem första som klarade av att fånga mitt in intresse på den första handfullen riff och hur sången låter när den börjar.
Wasted Theory från Delaware öppnar jävligt starkt med bredbent boogiestoner. Om man inte är superinne på genren så kan jag tänka mig att man blir lite matt av att lyssna igenom hela plattan från start till slut, men jag skulle kunna se mig själv trycka igenom det här och en tryckförsedd tygkasse hipsteröl en kväll utan någon som helst eftertanke. Stoner för folk som tycker att AC/DC borde låtit mer som Motörhead, eller tvärtom.
På premissen ”omslag som fångar mitt intresse” är det svårt att utelämna New Jersey-bandet Kolossors debutfullängdare. Jag är inte helt hundra förälskad i soundet, men det är något med Greg Frisendas röst som får mig att hänga kvar. Den har lite av den där ”Jag står på ett berg och skriker ut min vrede mot gudarna”-kvaliteten som funkar så bra för Conan.
Och fucking omslaget… enkelt, stilrent, awesome!
Hade ni missat att Kurt RussHell släppt en ny platta i år? Hade ni även missat att det fanns ett band som hette Kurt RussHell? Välkommen till klubben. Det är något med italienarna som gör att de har stonerbandigare stonerbandnamn än någon annan stonerbandsnation. (Lex Stöner Kebab som vi i branschen referer till det.) Det här är hur som helst jävligt värt att lyssna på.
Med ett albumnamn som Fuzztronauten och ett bandnamn som Stonerhead kan väl inget gå fel? Peak tyskstoner om ni frågar mig.
Den här snabba skummningen av 2018 visade mig framför allt hur jäkla mycket jag inte lyssnat på i år. Det är lite deppigt nästan. Hoppas ni gillade det, för det kan bli fler av den här varan de kommande dagarna fram till jul.
doomionista 